Jag är besviken på mig själv
...besivken på mitt jävla mattebetyg.
Godkännt? Ett fjuttigt godkännt? Okej, det är inte ett dåligt betyg egentligen, men för mig är det.
Töntigt, men sant. Jag vet att jag hade kunnat göra så pass mycket bättre, bara jag hade fått lite mer undervisning.
Okej, jag hade två val att välja mellan. Val ett är att inte ta betyget (då jag endån inte kan läsa om kursen, för jag har redan gjort mina individuella val!), eller så tar jag betyget och ler och ser glad ut? Vad tror Ni att jag valde. Jo jag tog betyget. Fine, det kanske hade sett roligare ut med ett VG i papperna, men det ger meritpoäng. Och enligt Anders, så var det inte så himlans dåligt egentligen. Jag fick 13/6 poäng på provet, varav G var 12 poäng och VG var 24 (varav 6 skulle vara VG-poäng) och ja, som Ni då räknar ut så låg jag fem poäng under VG. Fan!
Fem enkla fjuttiga poäng. Gaah, jag blir så besviken på mig själv samtidigt som jag känner mig jävligt duktig som faktikst klarat av att läsa en mattekurs på egen hand, med lite hjälp av en lärare. Liksom, hur många gör det?
Ja, där är i alla fall min förklaring till förra inlägget om 13/6. Nu så ska jag kila ner till mamma och pappa, ta lite mer cola,och förhoppningsvis blir det lite SATC vid elva. Jag har ju trottsallt sovmorgon imorn och börjar inte föräns 20 över 10. Vilket är bra. Nej men okej, kila ner vare!
Love.
S.
