In my little blue room
För två dagar sedan kom jag hem, från bästa vän. Det var 12 inihelvetes fantastiskt fina och brabrabäst dagar!
Martina är bäst, oavsett vad. Och vi tar oss igenom allt, vad det än är. Nu är jag hemma igen i alla fall, i mitt blåa lilla rum i Billeberga. Eller ja, det är lite beige/brunt också. Fondväggen vetni.
Jag kom hem i tisdagskväll i alla fall. Var i Lund vid niosnåret (då jag fått boka om min resa pga inställt tåg!) och väl hemma på Billeberga station var jag vid tio. Då pappa hämtade mig. Dock måste jag säga att jag knappt kände igen mig på stationen. För de bygger om. Perrongerna ska förlängas, och det ska bli mer hightech. Och där stod jag på spår två och undrade vart jag skulle gå. I min egen by, skandal Sofie.
Mina dagar hos Martina var väldigt fantastiskt jävla bäst. Liksom, godis, flum, kramas, sång, Norrköpingsbesök x2, matlagning, dygnvändande, facebooknördande, té ja, alltså jag skulle kunna fortsätta och göra listan hur lång som helst. Det var 12 jävla bra dagar i alla fall, och jag saknar Martina. Så väldigt extremt mycket. Mina fina bästa vän. Jag älskar dig!
Ni ska få se bilder från min vistelse, när jag får dom. Martinas kamera gillas. Och så ska jag få några från Deniese och Rebecca också skulle jag gissa på. För de träffade vi på vårt första Norrköpingsbesök. Mer om det, får Ni läsa en annan gång. För nu ska jag tvätta bort sminket, borsta tänderna och svira om till sovtröjja. Sängen here I come. Godnatt!
Love.
S.