Keep your dream alive

Det finns justnu två ord som inte borde få vara med i ett lexikon, och de är:

Ord: Normal
Förklaring: Som inte avviker från genomsnittet

Ord: Perfekt
Förklaring: Bra på alla sätt, fulländad.

Justnu känner jag mig en aning frustrerad, besviken och arg. Jag läste nyss Molly Sandéns blogg (ja, hon är en favorit hos mig!) och där ser jag att hon och Elin Kling igår hade blivit mobbade för deras kroppar igår i Let´s Dance. Den ene är för tjock och mullig medans den andra är för smal. Slutresultatet blir då:
De är inte normala och perfekta.

Min fråga blir: Hur är man om man är perfekt och normal? HUR?!

Under mina 17 år, 7 månader och 21 dagar har jag aldrig hittat något svar på den frågan. Hur man är om man är om är perfekt och normal. Vi bor ca 6,6 miljarder människor på jorden och alla har vi våra fel och brister. Men vi blir inte mindre människor för det.

Jag ska inte påstå att jag inte hittar fel hos mig själv, för det är klart att jag gör. Jag är en människa.
Men jag försöker att påminna mig själv om att när jag ser den siffran som jag inte vill se på vågen, att det faktiskt är min insida mina vänner älskar mig för. Inte för att mina siffror på vågen inte är "perfekta". Och det borde fler människor göra. Det är inte lätt, och det tar sin tid att komma dit att faktiskt kunna göra det. Men stora små bäckar stora, eller är det inte så man säger? Give it a try! 

Det är inte enbart Mollys blogginlägg och aftonbaldets artikel som fått mig att regera. Tanken har funnits länge. Jag vet många som mår dåligt över att de inte är "perfekta" och "normal". Vågen visar för lite kilon, eller för många. Måttbandet visar förmånga eller för få siffror när du mäter dig hos läkaren. Du har sneda tänder, tjocka fingrar, smala höfter. Så fort du öppnar ett modemagasin, så är det en extremt smal tjej som står där, i de snygga kläderna. Går du in på H&M och tittar på hur deras skyltdockor ser ut då är dom pinnsmala. När de t.o.m har fått sätta nålar för att kläderna ska passa dockorna, har det inte gått lite långt då? I min mening, har det gått för långt. Jag vill inte ödsla min tid, på att påpeka vad det är som gör någon "onormal" eller "operfekt". För det existerar inte i min värld.

Du existerar, precis som Du är.
Lång, kort, tjock eller smal - so what?
Det är insidan som räknas.

Glöm aldrig det.

Old but for me it´s gold.
I´m proud of it.

If it´s all I ever do - Anders Johansson (Nu; Anders Fernette)
Breakaway- Kelly Clarckson

Två starka låtar som alltid kommer att påminna mig om kärleken.


If it´s all I ever do - Anders Johansson (Nu; Anders Fernette)
Denna låten är för en kille som jag var kär i på låg-mellanstadiet.
Some of you vet vem det är, och vissa vet inte. Han var en fin kille då. Både på in-och utsidan.
Vilket han fortfarande är idag. Eller nu kan jag bara tala för utsidan. För han är stilig idag. I sina glasögon med tjocka bågar möter jag honom ibland på bussen, vi ler åt varandra och han går vidare och sätter sig längre bak i bussen. Ett bevis på fortsatt vänskap? Jag uppskattar det i alla fall. 

Breakaway- Kelly Clarkson
Den här låten påminner mig om min första högstadiekärlek. Inte den största, men den första.
Det blev på någon vänster, även om han inte tyckte om det, att vi umgicks ganska mycket. Jag, Han, Amanda, hans kusin. Jag var kär, men inte han. Och av någon anledning så kom denna låten till att spelas väldigt mycket. Därför blir jag påmind om det, varje gång jag hör den. Men kärleken till den här killen är inget jag ångrar!


Men nu när jag ändån skriver om kärlek så kan jag ju lika bra lägga till den största av dom alla.
My big love. Det var nog på vårterminen i sjuan jag insåg att jag faktiskt hade känslor för honom. Dolt dom bland känslorna för killen jag nämnde av låt nummer två. Men då var det nog det hela började, i sjunde klass. Dock gick mina känslor i vågor. Där på vårterminen i sjuan var dom starka, i åttan var de inte så farligt, och i nian var dom jättestarka. Jag vågade aldrig under våra tre år som klasskamrater ta mig mod att faktiskt berätta för honom att jag var kär. Störtkär. Förälskad. Mitt hjärta var bara för honom. Han var en jättefin kille. En jättefin vän, som jag alltid kommer att bära med mig. Även om han kanske inte bär med sig mig. Han var bara inte en jättefin kille, han är fortfarande en jättefin kille. Både på in-och utsidan. Jag skrev förut att jag inte berättade för honom om om mina känslor, men jag tog mitt förnuft till fånga och berättade det för honom. Om mina känslor Men det var försent. Skolavslutningen i nian. "Jag vet Sofie, jag vet....." var det jag fick höra viskande i örat. Han visste, men jag visste också att han inte kände samma sak. Men man kan inte styra sina känslor eller hur? Man kan inte lura sig själv att man inte tycker om en människa bara för att människan inte tycker om en tillbaka? Jag har kommit över honom nu i alla fall. Till viss del. Ibland när jag ser honom slår hjärtat lite, men det är bara en sån "förstunden"-flashback. Och det kommer jag nog att få leva med hela mitt liv, tills jag hittar den rätta.
Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta, i hela mitt liv. Min första stora kärlek

Det där med kärleken är verkligen jättesvårt.
Även om jag fortfarande inte har hittat någon som får mig att känna mig knäsvag, så är jag så himlans glada för mina vänner, som har hittat den där killen. Killen som det att bubbla i hjärtat av känslor, som Ni kan pussa på när ni vill, som Ni kan stå och krama i en evighet utan att det känns konstigt och som Ni kan dela allt med. Ni förtjänar det så himlans otroligt mycket. Att se Er glada och lyckliga, gör mig glad och lycklig.
Då kan min kärlek vänta!

Har Ni någon gång känt som jag?
Har Ni låtar som påminner om kärleken?
Hur var det mer Er första kärlek? (Om Ni har haft er första kärlek)

Nu har jag blottat mitt hjärta.
Vågar Ni blotta ert?

Min skånska.

Är den verkligen SÅ bred?

Ibland behöver man nog ge sig en egoboost.
Och idag får det bli en sån i bloggen.

Tackochhejförmig!

P.S Tänkte också meddela att jag har läst 150 sidor Twilight på två dagar. GO JÖNS!!! D.S