Du existerar i min värld - inte siffrorna på vågen!
Det finns justnu två ord som inte borde få vara med i ett lexikon, och de är:
Ord: Normal
Förklaring: Som inte avviker från genomsnittet
Ord: Perfekt
Förklaring: Bra på alla sätt, fulländad.
Justnu känner jag mig en aning frustrerad, besviken och arg. Jag läste nyss Molly Sandéns blogg (ja, hon är en favorit hos mig!) och där ser jag att hon och Elin Kling igår hade blivit mobbade för deras kroppar igår i Let´s Dance. Den ene är för tjock och mullig medans den andra är för smal. Slutresultatet blir då:
De är inte normala och perfekta.
Min fråga blir: Hur är man om man är perfekt och normal? HUR?!
Under mina 17 år, 7 månader och 21 dagar har jag aldrig hittat något svar på den frågan. Hur man är om man är om är perfekt och normal. Vi bor ca 6,6 miljarder människor på jorden och alla har vi våra fel och brister. Men vi blir inte mindre människor för det.
Jag ska inte påstå att jag inte hittar fel hos mig själv, för det är klart att jag gör. Jag är en människa.
Men jag försöker att påminna mig själv om att när jag ser den siffran som jag inte vill se på vågen, att det faktiskt är min insida mina vänner älskar mig för. Inte för att mina siffror på vågen inte är "perfekta". Och det borde fler människor göra. Det är inte lätt, och det tar sin tid att komma dit att faktiskt kunna göra det. Men stora små bäckar stora, eller är det inte så man säger? Give it a try!
Det är inte enbart Mollys blogginlägg och aftonbaldets artikel som fått mig att regera. Tanken har funnits länge. Jag vet många som mår dåligt över att de inte är "perfekta" och "normal". Vågen visar för lite kilon, eller för många. Måttbandet visar förmånga eller för få siffror när du mäter dig hos läkaren. Du har sneda tänder, tjocka fingrar, smala höfter. Så fort du öppnar ett modemagasin, så är det en extremt smal tjej som står där, i de snygga kläderna. Går du in på H&M och tittar på hur deras skyltdockor ser ut då är dom pinnsmala. När de t.o.m har fått sätta nålar för att kläderna ska passa dockorna, har det inte gått lite långt då? I min mening, har det gått för långt. Jag vill inte ödsla min tid, på att påpeka vad det är som gör någon "onormal" eller "operfekt". För det existerar inte i min värld.
Du existerar, precis som Du är.
Lång, kort, tjock eller smal - so what?
Det är insidan som räknas.
Glöm aldrig det.
