Det går fort när man har roligt
30 September 2006
3 år
1095 dagar.
Sedan första gången.
Ola Nils Håkan Svensson
Idag är det tre år sedan första gången. Sedan jag för första gången kännde lyckoruset i kropppen av att se och träffa Ola. Första gången. Att det har gått tre år sedan jag hörde ”I've been looking for something all my life…” och nu tre år senare inser jag att jag verkligen har hittat det jag letade efter. I found you!
För Er som läser mig blogg, förstår Ni nog att Ola är en otroligt stor del av mitt liv. Han som artist och person har gett mig väldigt mycket. Många fina glada dagar, många fina vänner och många fina dagar då jag har fått känna kärlek. För hur det än är, och hur klyschigt det än må låta så hade jag inte varit den jag är utan Ola.
It´s just a simple fact!
Jag är så himmlans glad att jag för tre år sedan verkligen åkte till Löddeköpinge. Att jag gick på signeringen och fick känna lyckoruset. Jag är verkligen det, bokstavligt. Så himmlans glad! För genom det, började jag vara inne mycket på hans hemsida där jag pratade med fler fans, och jag började även träffa fler fans. 2007 var ett år då jag verkligen kopplade mig ordentligt med Ola-fansen. 2007 var också ett fantastiskt år, med en fantastisk höst!
På någon vänster så lyckades jag klicka in en Ola-dag i varje månad från Juni till December. Vilket fick mig att känna lyckan. När allt inte riktigt var som det skulle i skolan, fick Ola och tjejerna mig på bättre tankar. Och så är det även idag. Hösten 2007 innebar också väääldigt mycket flumm och Wildkidsbarnen kom till! "Och här kommer Nöööördarna med Ola i spetsen!" Well, hösten 2007 var fantastisk och på våren 2008 var Ola med i Melodifestvalen, där han kom till andra chansen. Vilket är väldigt starkt jobbat, med tanke på vilket motstånd han hade. Efteråt åkte han ut på signeringsturné med medodifestivallåten Love in stereo och jag träffade honom några gånger den våren. Ett speciellt datum där är den 26 April 2008. Janni frågade mig kvällen innan om jag ville med till Jönköping på signering och jag ville givetvis med. Allting blev väldigt spontant besämmt och jag fick klartecken av mamma och pappa vid 10 på kvällen (eftersom dom var på firmafest & jag hade ringt dom 13354698457 gånger utan svar) att jag fick åka och allting klaffade. Samma kväll bestämmdes det också att världens bästa Martina skulle åka ner till Jönköping och Vi skulle ses för första gången. Alla tre Wildkidsbarn skulle ses för första gången. Jag, Martina och Ola. Det blev en stor suprise där i Jönköping då Vi överaskade Christina och co. som var där också, och det blev en av dom bästa dagarna i mitt liv. Bokstavligt! "Ni förändrar världen"
Våren fortsätte och jag träffade Ola några gånger till. Kännde lyckan och glädjen i hela kroppen!
Det bestämmdes att Martina, min bästa vän, min Wildkidskompanjon, skulle komma ner till mig en vecka i Juli månad och vi skulle tillsammans gå på ett Ola-gigg i min hemstad. I min hemstad, den stad jag har växt upp med. Så den 12 Juli var det tid. Spelningen var så sjuinihelvetes bra ("Nej men Du är vell inte från Asmundtorp?") och jag var så glad över att allting hade varit så lyckat, i min stad. Första och antagligen enda gången han var där, var min tanke. Signeringen var som den var, men jag ångrar inte att jag gjorde som jag gjorde. För någon måste sätta ner foten när det är fel, och Vi gjorde det. Sommaren fortsatte och Juli 2008 var en riktig Ola-månad för mig. Sommare 2008 överhuvudtaget var en Ola-sommar. Till hösten det året börajde spelningarna ta slut och vi gick in i mörkare tider. Men mitt där i allting skulle Ola ha en spelning i Lund. Första spelningen på hemmaplan! Jag var där, skånetöserna var där, och min bästa vän var där. Ola var så himmlans bra, och allting bara...klickade! "VADÅ?! VILLE HAN INTE HA DOM!??!?! :o :o :o" Men det blev också den sista Ola-spelningen det året. Men jag var så glad för hur bra den dagen var. Den hösten blev Ola-tom, men det kompleterades med så många fler dagar med Ola-tjejerna. Jag var hos Martina en vecka i Linköping, då jag hade världens bästa höstlov. Jag träffade Martina aka Maten för första gånen och jag träffade även Emma Cademan för första gången. Vilket jag är så glad för. Men som sagt, hösten var Ola-tom och vintern kom, då Martina var här under Nyår. Jag avslutade alltså 2008, ett fantastiskt underbart år, med min bästa vän. Och jag startade även 2009 med min bästa vän. Våren 2009 var väldigt Ola-tom den också, men i Juni började allt. Ola var på SR i Malmö en måndagsmorgon så jag, Emma, Jénny & Baloosan var på plats och det var roligt.
"DET var längesedan!" "Så Ni har picknick här ute?"
Ola släppte ny singel, Sky´s the limit och jag kan säga såhär att jag hade världens bästa "dageninnanminfödelsedag"s dag! För den 22 Juni släpptes Sky´s the limit och Lotta på Liseberg hade premiär. Och på någon vänster lyckades jag ta mig upp dit, tack vare att jag fick åka gratis med Sandra till Göteborg.
TACK! För det var den bästa dagen på länge. Lyckan i Olas ögon, en galet bra låt, fina vänner och en galet glad Ola kunde inte bli mycket bättre. "Åhhh, vad blir du? 18!?!?!"
Sommaren fortsatte och det blev några gånger till. Den 12 Augusti var det dags för min första och enda (det är D-Y-R-T!) Diggilo och jag kan säga såhär; Har Ni aldrig varit på någon, GÅ GÅ GÅ GÅ GÅ!!!!! Det var så galet roligt och jag är så impad. Den dagen var nog också en av dom flummigaste på hela sommaren.
"Vad pratar Ni om tjejeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrrrr?" "Varsågod, det är fritt fram"
Sommaren 2009 och min sista Ola-gång var den 29 Augusti. RixFm avslut i Lund, på Mårtenstorget.
Har man aldrig sett lycka i någons ögon, så kunde man göra det då. För Ola var taggad, till 1000 och det var sånt drag på torget. Hela Lund gungade med till alla låtarna och vilken feeling. MM, där kände jag ännu en gång det där ruset i kroppen, som får mig att känna mig lycklig. Jag vet, för vissa låter det töntigt och för vissa låter det helt förståligt. För under dessa tre åren har jag som sagt lärt känna väldigt många fina människor i Olafamiljen och jag har träffat min tvillingsjäl, Martina Maria Holgersson!
Ni undrar kanske fortfarande varför jag åker runt och träffar honom? Är det bara för att få känna det där lyckoruset? Nej, det är inte bara därför. Delvis, yesbox, men det är inte bara det det handlar om. För när jag är ute och ska gå på spelning, så är det ett sätt att umgås med vänner och se vårt vackra land. För det är såhär att..av att vara ett Ola-fan så har jag träffat de finaste vännerna i mitt liv. Bokstavligt.
Ola är min absoluta favorit, min idol, min förebild. Han är sig själv, en glad och flummig skånepåg. Och han stannar kvar här på jorden, och har inte flygit upp i det blå av allt vad det nu innebär av att vara "kändis".
Så vad som än har hänt, och vad som än händer, så kommer Ola alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Men...resan är inte slut. Inte än! För jag kommer att göra detta, så länge mitt hjärta vill det. Jag lever på ett motto: Follow your heart. Och det är vad jag kommer att göra.
Men TACK för dessa tre åren.
Tack Ola, för allt du gjort och allt Du gör.
Tack alla jag har träffat på denna resan.
TACK TACK TACK TACK TACK!!
Lite bilder från min resa:
3 år
1095 dagar.
Sedan första gången.
Ola Nils Håkan Svensson
Idag är det tre år sedan första gången. Sedan jag för första gången kännde lyckoruset i kropppen av att se och träffa Ola. Första gången. Att det har gått tre år sedan jag hörde ”I've been looking for something all my life…” och nu tre år senare inser jag att jag verkligen har hittat det jag letade efter. I found you!
För Er som läser mig blogg, förstår Ni nog att Ola är en otroligt stor del av mitt liv. Han som artist och person har gett mig väldigt mycket. Många fina glada dagar, många fina vänner och många fina dagar då jag har fått känna kärlek. För hur det än är, och hur klyschigt det än må låta så hade jag inte varit den jag är utan Ola.
It´s just a simple fact!
Jag är så himmlans glad att jag för tre år sedan verkligen åkte till Löddeköpinge. Att jag gick på signeringen och fick känna lyckoruset. Jag är verkligen det, bokstavligt. Så himmlans glad! För genom det, började jag vara inne mycket på hans hemsida där jag pratade med fler fans, och jag började även träffa fler fans. 2007 var ett år då jag verkligen kopplade mig ordentligt med Ola-fansen. 2007 var också ett fantastiskt år, med en fantastisk höst!
På någon vänster så lyckades jag klicka in en Ola-dag i varje månad från Juni till December. Vilket fick mig att känna lyckan. När allt inte riktigt var som det skulle i skolan, fick Ola och tjejerna mig på bättre tankar. Och så är det även idag. Hösten 2007 innebar också väääldigt mycket flumm och Wildkidsbarnen kom till! "Och här kommer Nöööördarna med Ola i spetsen!" Well, hösten 2007 var fantastisk och på våren 2008 var Ola med i Melodifestvalen, där han kom till andra chansen. Vilket är väldigt starkt jobbat, med tanke på vilket motstånd han hade. Efteråt åkte han ut på signeringsturné med medodifestivallåten Love in stereo och jag träffade honom några gånger den våren. Ett speciellt datum där är den 26 April 2008. Janni frågade mig kvällen innan om jag ville med till Jönköping på signering och jag ville givetvis med. Allting blev väldigt spontant besämmt och jag fick klartecken av mamma och pappa vid 10 på kvällen (eftersom dom var på firmafest & jag hade ringt dom 13354698457 gånger utan svar) att jag fick åka och allting klaffade. Samma kväll bestämmdes det också att världens bästa Martina skulle åka ner till Jönköping och Vi skulle ses för första gången. Alla tre Wildkidsbarn skulle ses för första gången. Jag, Martina och Ola. Det blev en stor suprise där i Jönköping då Vi överaskade Christina och co. som var där också, och det blev en av dom bästa dagarna i mitt liv. Bokstavligt! "Ni förändrar världen"
Våren fortsätte och jag träffade Ola några gånger till. Kännde lyckan och glädjen i hela kroppen!
Det bestämmdes att Martina, min bästa vän, min Wildkidskompanjon, skulle komma ner till mig en vecka i Juli månad och vi skulle tillsammans gå på ett Ola-gigg i min hemstad. I min hemstad, den stad jag har växt upp med. Så den 12 Juli var det tid. Spelningen var så sjuinihelvetes bra ("Nej men Du är vell inte från Asmundtorp?") och jag var så glad över att allting hade varit så lyckat, i min stad. Första och antagligen enda gången han var där, var min tanke. Signeringen var som den var, men jag ångrar inte att jag gjorde som jag gjorde. För någon måste sätta ner foten när det är fel, och Vi gjorde det. Sommaren fortsatte och Juli 2008 var en riktig Ola-månad för mig. Sommare 2008 överhuvudtaget var en Ola-sommar. Till hösten det året börajde spelningarna ta slut och vi gick in i mörkare tider. Men mitt där i allting skulle Ola ha en spelning i Lund. Första spelningen på hemmaplan! Jag var där, skånetöserna var där, och min bästa vän var där. Ola var så himmlans bra, och allting bara...klickade! "VADÅ?! VILLE HAN INTE HA DOM!??!?! :o :o :o" Men det blev också den sista Ola-spelningen det året. Men jag var så glad för hur bra den dagen var. Den hösten blev Ola-tom, men det kompleterades med så många fler dagar med Ola-tjejerna. Jag var hos Martina en vecka i Linköping, då jag hade världens bästa höstlov. Jag träffade Martina aka Maten för första gånen och jag träffade även Emma Cademan för första gången. Vilket jag är så glad för. Men som sagt, hösten var Ola-tom och vintern kom, då Martina var här under Nyår. Jag avslutade alltså 2008, ett fantastiskt underbart år, med min bästa vän. Och jag startade även 2009 med min bästa vän. Våren 2009 var väldigt Ola-tom den också, men i Juni började allt. Ola var på SR i Malmö en måndagsmorgon så jag, Emma, Jénny & Baloosan var på plats och det var roligt.
"DET var längesedan!" "Så Ni har picknick här ute?"
Ola släppte ny singel, Sky´s the limit och jag kan säga såhär att jag hade världens bästa "dageninnanminfödelsedag"s dag! För den 22 Juni släpptes Sky´s the limit och Lotta på Liseberg hade premiär. Och på någon vänster lyckades jag ta mig upp dit, tack vare att jag fick åka gratis med Sandra till Göteborg.
TACK! För det var den bästa dagen på länge. Lyckan i Olas ögon, en galet bra låt, fina vänner och en galet glad Ola kunde inte bli mycket bättre. "Åhhh, vad blir du? 18!?!?!"
Sommaren fortsatte och det blev några gånger till. Den 12 Augusti var det dags för min första och enda (det är D-Y-R-T!) Diggilo och jag kan säga såhär; Har Ni aldrig varit på någon, GÅ GÅ GÅ GÅ GÅ!!!!! Det var så galet roligt och jag är så impad. Den dagen var nog också en av dom flummigaste på hela sommaren.
"Vad pratar Ni om tjejeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrrrr?" "Varsågod, det är fritt fram"
Sommaren 2009 och min sista Ola-gång var den 29 Augusti. RixFm avslut i Lund, på Mårtenstorget.
Har man aldrig sett lycka i någons ögon, så kunde man göra det då. För Ola var taggad, till 1000 och det var sånt drag på torget. Hela Lund gungade med till alla låtarna och vilken feeling. MM, där kände jag ännu en gång det där ruset i kroppen, som får mig att känna mig lycklig. Jag vet, för vissa låter det töntigt och för vissa låter det helt förståligt. För under dessa tre åren har jag som sagt lärt känna väldigt många fina människor i Olafamiljen och jag har träffat min tvillingsjäl, Martina Maria Holgersson!
Ni undrar kanske fortfarande varför jag åker runt och träffar honom? Är det bara för att få känna det där lyckoruset? Nej, det är inte bara därför. Delvis, yesbox, men det är inte bara det det handlar om. För när jag är ute och ska gå på spelning, så är det ett sätt att umgås med vänner och se vårt vackra land. För det är såhär att..av att vara ett Ola-fan så har jag träffat de finaste vännerna i mitt liv. Bokstavligt.
Ola är min absoluta favorit, min idol, min förebild. Han är sig själv, en glad och flummig skånepåg. Och han stannar kvar här på jorden, och har inte flygit upp i det blå av allt vad det nu innebär av att vara "kändis".
Så vad som än har hänt, och vad som än händer, så kommer Ola alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Men...resan är inte slut. Inte än! För jag kommer att göra detta, så länge mitt hjärta vill det. Jag lever på ett motto: Follow your heart. Och det är vad jag kommer att göra.
Men TACK för dessa tre åren.
Tack Ola, för allt du gjort och allt Du gör.
Tack alla jag har träffat på denna resan.
TACK TACK TACK TACK TACK!!
Lite bilder från min resa:
